Sunny Thought

بسم الله الرحمن الرحيم

Systerskapet och vad det innebär här i Kairo.

När Jag skulle lämna mina systrar i Göteborg, det fanns nätter/dagar jag grät för att jag inte visste om när/och om vi skulle ses igen. Jag hade så mycket att se fram emot, men kände av att det fanns uppoffrande involverad.

Så kom jag till Egypten…lärde känna otroliga människor. Systrar har varandras back på ett helt annat sätt.

Som familj. Och nej, jag menar inte att allt är förväntat från dag ett. Fast allt eftersom jag lärt känna en syster här, så har en sak varit återkommande – vikten av att finnas där för varandra.

Det efterlevs på riktigt.

En ros i Göteborg rekommenderade mig att ansluta mig till en grupp med svensk talande systrar i Egypten. Det var ett antal man inte förväntade sig – och det finns säkert fler som bara inte känner till gruppen.

Jag fick kontakt med en kusin som bott i Egypten mer än 10 år sedan, och hon bjöd mig på Iftar under Ramadan tillsammans med en hel rad släktingar jag inte visste bodde i Egypten 😭 och min farbror var en av de! Så häftigt att återförenas med så många familjemedlemmar på det viset.

Påtal om familj, så är systerskapet här i Kairo ett som upplevs som sådan, sådär som familjemedlemmar oroar och tar hand om varandra. Sann systerkärlek, och när jag hade varit i nöd situationer så har det alltid funnits hjältar som påmint mig och lär mig om vad det innebär att verkligen vara muslimska systrar.

När jag genomgick en svår period så nådde en syster ut till mig sådär som ingen gjort tidigare bortsett från min familj. Hon checkade in nästan dagligen, erbjöd barnpassning och överraskade mig med en gåva av det jag älskar.

Och listan är långt, bara när jag gick ut första dagen för att förnya min visa så hade jag ingen nät, jag kunde inte ringa ut, och kunde bara ta emot samtal. Så jag kontaktade systrar som bott i Egypten, däribland min kusin och jag blev uppringd per timme av ena eller andra personen – för att säkerställa att allt går bra. Tre personer i linje, jag kände mig väääldigt tryggt men tog inte förgivet det faktum att deras hjälp inte var lätt att få. Tänk er, flerbarns mammor+entreprenörer och allt emellan. Så ja, en stor del av mig ville bli snabbt färdig, för att inte ta mer av deras dyrbara tid. Dock att de var tillgängliga och hjälpsamma har jag uppskattat så mycket.

En kvinna som jag inte kände och som såg mig vandra vilset i Migrationsverket – hjälpte mig navigera varje stadie och tolkade åt mig. En annan kvinna jag mötte utanför byggnaden och frågade henne om hur man ordnar en boende kontrakt med stämpel, började öppna sin väska och ta fram alla hennes dokument som varit nödvändiga för att få hennes visa utfärdad. Ett efter den andra, med detaljerad förklaring. Vi visste inte ens varandras namn. I Sverige skulle nog någon aldrig gått så långt att förklara för en total främling. Visat fram sina dokument osv.

Listan är lång, och jag har blivit så otroligt imponerad och inspirerad av dessa systrar – som fått mig att inse hur mycket mer jag kan finnas där för en annan. Hur mycket mer det går att göra. Jag omprogramerar från den svenska ”håll dig för dig själv” och vill så himla mycket efterleva ”finns där för varandra” för andra, en sån level upp för både mina vänner i Sverige och här i Egypten, precis så som dessa systrar har funnits där för mig.

För några dagar sedan hade jag en allergisk reaktion, och det tog tid tills jag insåg det själv – åkte till akuten på midnatt och två systrar var där för mig via chatten. Jag hittade akuten tack vare den enas hjälp, och kände mig trygg tack vare den andra som bad mig om att uppdatera läget.🥹😭

Påriktigt! I Sverige bruka jag tyst åka till akuten, och kanske i efterhand nämna det om det var något värt att nämna som en ”Side note”.

Dagen efter överraskade en syster mig med flera matkassar utanför mitt dörr.

Kärlek finns i Göteborg och jag lovar jag har upplevt omfattande omsorg och omtanke av systrarna i Göteborg, försökt ge tillbaka så gott som jag kunnat. Listan är lång. Jag jämför ingen! Annat än med mitt förflutna själv och mitt nuvarande skick.

Dock måste jag lyfta upp hur otroligt berörd jag blev av hur långt en annan syster gått för att visa sitt stöd. Och att vi dessutom inte känt varandra länge, det värmdes i hjärtat av att veta att någon annan bryr sig så fint om en annan.

Man vill ju självklart vara någon som gör detsamma, delar av samma ljus, hjälper en annan på samma sätt. Främling eller inte.

Du förstår, här i Egypten är saker annorlunda. Allt är annorlunda, på ett både bra sätt och läskigt sätt. Jag kan exempelvis inte föreställa mig scenarier där jag inte fått den hjälp jag hade fått.

Mardröm. Nej, vill inte ens tänka på det. Jag litar på Allah, gör mitt bästa – sedan händer saker – och jag blir bara så tacksam att det hade gått bra för varje gång. Men jag glömmer inte bort eller tar förgivet hjältarna som gjorde vardagen möjlig.

Systrarna här lyser upp tillvaron i Egypten. Onekligen är de bland mina största anledningar att känna trivsel här i Kairo. Må Allah bevara och välsigna vartenda en av de, både de jag känner och inte känner.

Det finns så mycket annat gott att nämna om systerskapet, men återkommer om det en annan gång💛

Må Allah hålla oss vägleda/

Er syster Sunny