• بسم الله الرحمن الرحيم

    Innan jag kom, så som med andra okända platser man anländer som ny, får man välmenande och värdefulla tips och varningar från nära och kära om säkerhetsåtgärder, och tillvägagångssätt för att förhindra eller minska risken för att drabbas av allvarliga skador/utnyttjande.

    Så som rån, kidnappning, det klassiska ”bli fångad av människoslaktare som säljer organ”, våld mm…

    Innan jag kom så läste jag däribland om att det fanns vilda hundar som åt spädbarn som lämnats obevakade i barnvagn. Om en kille i tidig tonår som undkom att bli kidnappad av två män på väg hem från skolan, och i systergrupper uppmanade några systrar alla andra att man bar med sig pepparsprej vart än man hade tänkt gå.

    Jag fick en bild som var väldigt oroande.

    Och samtidigt som det var viktigt, särkilt som kvinna, att vara försiktig- så skulle jag nog aldrig ha upplevt Egypten så som jag hade kunnat framtill nu.

    Egyptier är ett folk som är mycket hjälpsamma- en del mot en kostnad förstås- men generellt väldigt hjälpsamma och ärliga dessutom.

    – Cairo bokmässa 2026

    Jag åkte till Kairo bokmässan, största bokmässan i världen som inträffar en gång om året, och som håller sig i några veckor. Jag var tillsagd om hur farligt det skulle bli att åka ensam som kvinna i taxi. Fast verkligheten var som om någon hade sagt till dig ”åk aldrig spårvagnen, eftersom vem som helst kunde stiga på den, nästa person kan vara en farlig människa”

    Å ena sidan kan du inte neka att en sådan scenario inte alls skulle vara möjlig. I Aftonbladet och Göteborgs Posten mm brukar det sällan, men någon gång dyka upp, rubriker om hatbrott i tunnelbana eller i spårvagn, särkilt mot invandrare eller muslimer.

    Det är dock inte förekommande, vanligt, eller förväntat när man stiger på en spårvagn/tåg att man blir utsatt för det eller liknande. Det vanliga är att man har en trygg färd mellan ens destinationer.

    Uber i Egypten är ingen skillnad. Dessutom kan man förhöja säkerheten under sin bilfärd genom att välja alternativ så som ”spela in” och dela sin resa så att andra kan checka in och ha koll att allt går bra och du når din mål.

    Man ska dock helst undvika att åka vita taxibilar som inte är kopplade med uber eller har en taxi plakat på sig.

    De är inte alltid vad de utsäger sig att vara, även om de skriker ”taxi, taxi!”. Ibland kan de vara det, men risken är högre att de inte skulle vara det, det är iallafall vad andra har varnat mig om.

    – Nasr City, Ramadan

    Jag har gjort misstaget själv, när jag åkte en random vit taxibil som en gammal man stod bredvid och skrek ”taxi, taxi” åt mitt håll. Jag hade ingen nätverk den dagen och kunde inte boka en uber, eller ringa ut till någon. Så jag granskade den gamla mannen, och hans tomte kinder, stubbiga skägg och snälla ögon, utseenden som påminde mig lite om min fars ansikte. Jag gick mot honom och frågade med världens brytna arabiska om han kunde köra mig, till vilket han på något sätt förstod och gestikulerade åt mig att stiga in i bilen.

    Han satte på quranen och bilfärden var så lugn, man vet att ens chaufför är duktig när man inte hör mycket tutande från bilen. Väl hemma beskrev jag händelsen med min optimistiska syn om hur det inte alls hade varit så farligt för kvinnor, så som jag hade fått höra. Fast det är då jag får förklaringen att det som jag upplevde var riskabelt, och att Allah skyddade mig. Man ska helst aldrig åka vita taxin, särkilt som kvinna.

    Jaha…tänkte jag då. Värt att vara försiktig – alltid.

    Vid ett tillfälle, efter att ha stigit av en uber, så betalade jag mer till uber chauffören för att jag antog att han inte hade växel. Fast så snart som jag tog två steg ifrån bilen så ropade han på mig att vända tillbaka så att han kunde ge mig växeln. Om han inte gjorde det kunde han ha behållt 50le extra. Och det valde han inte göra – och det där handlingen, hans ärlighet som egentligen ska vara förväntat, gjorde att ett felaktigt tro som intalades till mig om Egyptier gick sönder. Där och då.

    ”Lite inte på Egyptier”, ”de flesta kommer råna dig vid första chansen de får”, och ”Akta dig, få är ärliga men de flesta håller på med lurendrejeri”.

    Jag rev sönder dessa meningar i samma stund. Visst ska vi allmänt vara försiktiga…men rasism har olika motiv bakom. Jag gjorde Hijra från ett land där ett folk bar öppet fördomar emot mig som muslim, som svart, som kvinna…och i dagens politik även som Somalie.

    Jag hade önskat att man sagt människor istället för ”Egyptier”. Jag hade önskat alla bara sa ”människor”. Istället för om ens nationalitet eller om ens religiösa tillhörighet.

    Egyptier, jag har mött inte bara ärliga och hedersamma Egyptier. Utan Egyptiska män som hjälper utan att vilja få något betalt för hjälpen – det är till och förolämpande att föreslå att betala de för hjälpen.

    Den ena med att bära resväska fyll av böcker uppför trappor, och så snart som jag vill betala honom för hjälpen gick han argt iväg. Snabbt. För att visa att det aldrig handlade om pengarna.

    De flesta som hjälpt mig boka taxi när jag saknat nätverk ute i Nasr city ensam eller med min dotter. Har varit män. Egyptier, som delat wifi och ett av de tillfällen som blev jag trakasserad och förföljd av några tiggare. Det började med att jag hjälpte en liten pojke köpa en sak, innan han ropade på hans bror, sedan kom hans mamma och hon skickade till mig hennes döttrar. Och de lät mig inte vara utan var på mig och stod väldigt nära mig – tills några män kom och sjasade de iväg. Jag var så otroligt tacksam att de gjorde det – för det blev alldeles för mycket! Phew!

    Kö till Bokmässan i Kairo

    Må Allah belöna de alla, ja de var muslimer. Egyptier, Så hedersamma och ärofulla människor.

    Och må Allah hålla oss vägleda,

    Er syster/

    Sunny

  • بسم الله الرحمن الرحيم

    Systerskapet och vad det innebär här i Kairo.

    När Jag skulle lämna mina systrar i Göteborg, det fanns nätter/dagar jag grät för att jag inte visste om när/och om vi skulle ses igen. Jag hade så mycket att se fram emot, men kände av att det fanns uppoffrande involverad.

    Så kom jag till Egypten…lärde känna otroliga människor. Systrar har varandras back på ett helt annat sätt.

    Som familj. Och nej, jag menar inte att allt är förväntat från dag ett. Fast allt eftersom jag lärt känna en syster här, så har en sak varit återkommande – vikten av att finnas där för varandra.

    Det efterlevs på riktigt.

    En ros i Göteborg rekommenderade mig att ansluta mig till en grupp med svensk talande systrar i Egypten. Det var ett antal man inte förväntade sig – och det finns säkert fler som bara inte känner till gruppen.

    Jag fick kontakt med en kusin som bott i Egypten mer än 10 år sedan, och hon bjöd mig på Iftar under Ramadan tillsammans med en hel rad släktingar jag inte visste bodde i Egypten 😭 och min farbror var en av de! Så häftigt att återförenas med så många familjemedlemmar på det viset.

    Family is everything

    Påtal om familj, så är systerskapet här i Kairo ett som upplevs som sådan, sådär som familjemedlemmar oroar och tar hand om varandra. Sann systerkärlek, och när jag hade varit i nöd situationer så har det alltid funnits hjältar som påmint mig och lär mig om vad det innebär att verkligen vara muslimska systrar.

    När jag genomgick en svår period så nådde en syster ut till mig sådär som ingen gjort tidigare bortsett från min familj. Hon checkade in nästan dagligen, erbjöd barnpassning och överraskade mig med en gåva av det jag älskar.

    att hon mindes det var i sig imponerade 😭

    Och listan är långt, bara när jag gick ut första dagen för att förnya min visa så hade jag ingen nät, jag kunde inte ringa ut, och kunde bara ta emot samtal. Så jag kontaktade systrar som bott i Egypten, däribland min kusin och jag blev uppringd per timme av ena eller andra personen – för att säkerställa att allt går bra. Tre personer i linje, jag kände mig väääldigt tryggt men tog inte förgivet det faktum att deras hjälp inte var lätt att få. Tänk er, flerbarns mammor+entreprenörer och allt emellan. Så ja, en stor del av mig ville bli snabbt färdig, för att inte ta mer av deras dyrbara tid. Dock att de var tillgängliga och hjälpsamma har jag uppskattat så mycket.

    En kvinna som jag inte kände och som såg mig vandra vilset i Migrationsverket – hjälpte mig navigera varje stadie och tolkade åt mig. En annan kvinna jag mötte utanför byggnaden och frågade henne om hur man ordnar en boende kontrakt med stämpel, började öppna sin väska och ta fram alla hennes dokument som varit nödvändiga för att få hennes visa utfärdad. Ett efter den andra, med detaljerad förklaring. Vi visste inte ens varandras namn. I Sverige skulle nog någon aldrig gått så långt att förklara för en total främling. Visat fram sina dokument osv.

    Listan är lång, och jag har blivit så otroligt imponerad och inspirerad av dessa systrar – som fått mig att inse hur mycket mer jag kan finnas där för en annan. Hur mycket mer det går att göra. Jag omprogramerar från den svenska ”håll dig för dig själv” och vill så himla mycket efterleva ”finns där för varandra” för andra, en sån level upp för både mina vänner i Sverige och här i Egypten, precis så som dessa systrar har funnits där för mig.

    För några dagar sedan hade jag en allergisk reaktion, och det tog tid tills jag insåg det själv – åkte till akuten på midnatt och två systrar var där för mig via chatten. Jag hittade akuten tack vare den enas hjälp, och kände mig trygg tack vare den andra som bad mig om att uppdatera läget.🥹😭

    Påriktigt! I Sverige bruka jag tyst åka till akuten, och kanske i efterhand nämna det om det var något värt att nämna som en ”Side note”.

    Dagen efter överraskade en syster mig med flera matkassar utanför mitt dörr.

    Jag var mållös. Helt otroligt.

    Kärlek finns i Göteborg och jag lovar jag har upplevt omfattande omsorg och omtanke av systrarna i Göteborg, försökt ge tillbaka så gott som jag kunnat. Listan är lång. Jag jämför ingen! Annat än med mitt förflutna själv och mitt nuvarande skick.

    Dock måste jag lyfta upp hur otroligt berörd jag blev av hur långt en annan syster gått för att visa sitt stöd. Och att vi dessutom inte känt varandra länge, det värmdes i hjärtat av att veta att någon annan bryr sig så fint om en annan.

    Man vill ju självklart vara någon som gör detsamma, delar av samma ljus, hjälper en annan på samma sätt. Främling eller inte.

    Du förstår, här i Egypten är saker annorlunda. Allt är annorlunda, på ett både bra sätt och läskigt sätt. Jag kan exempelvis inte föreställa mig scenarier där jag inte fått den hjälp jag hade fått.

    Mardröm. Nej, vill inte ens tänka på det. Jag litar på Allah, gör mitt bästa – sedan händer saker – och jag blir bara så tacksam att det hade gått bra för varje gång. Men jag glömmer inte bort eller tar förgivet hjältarna som gjorde vardagen möjlig.

    Systrarna här lyser upp tillvaron i Egypten. Onekligen är de bland mina största anledningar att känna trivsel här i Kairo. Må Allah bevara och välsigna vartenda en av de, både de jag känner och inte känner.

    Det finns så mycket annat gott att nämna om systerskapet, men återkommer om det en annan gång💛

    Må Allah hålla oss vägleda/

    Er syster Sunny

  • As-salamu aleykum läsare,

    Mitt namn är Sunny, och jag är en kvinna uppvuxen i Göteborg, ursprungligen från Somalia. Och nu bor jag i Egypten tillsammans med min dotter Rima.

    Tidigare drev jag en blogg där jag skrev personligt från hjärtat – om mina reflektioner kring relationer.

    Jag tog inte mina läsare till köksbordet, eller till olika sevärdheter, visat mina målningar eller tagit de upp för en berg med utsikt över havet.

    Jag gav inga updates om vad jag hade för mig dagligen, jag gav inga tips på ett bara-tre-ingredienser hälsosam bakelse, eller gav ut riktiga reviews på produkter, böcker eller restauranger.

    Däremot så tog jag mina läsare genom mina tankar och händelser som jag haft; om olika möten, olika personer jag möt i mitt liv genom tiden. Om glädje stunderna som dolde lektioner, om tuffa situationer och hur jag hade navigerat mig genom de. Om filosofiska och lekfulla idéer om drömmar, rädslor och kärlek.

    – Naadin, Al-Rehab

    Den friheten och öppenheten som tillät mig att kunna skriva så som jag gjorde insåg jag senare, var på grund av att jag också var en optimistisk person. Är fortfarande det, men inte helt. Numera har jag noll tolerans till en rad beteenden, medans jag tidigare gav ut chanser till människor som om min tolerans var en bricka fylld med ätbara produkter där vem som helst kunde ta ett obegränsat antal smakprov helt gratis.

    Tar inte lång tid till att bli uttömd efter sådant. Och självklart, en konsekvens av att ha övergivit mig själv för andras välbefinnande.

    Livet händer, och idag är jag glad över vart Allah tagit mig fram till både upptäckter och slutsatser.

    Denna blogg kommer därför vara annorlunda än min tidigare.

    Hur? Här brukar jag rada upp i gammal sunny-fashion allt som mina läsare skulle kunna se fram emot.

    Nope.

    Vad får du utav att läsa?

    Jag vet inte. Kanske något? Kanske inget.

    Men en sak är säker. Jag vill bara dela med mig av det som kan vara till nytta till mina läsare. Fast om de verkligen blir nyttigt beror på vad du söker.

    Juste! En sak till. Jag skriver till dig, även om ni blir ”er” kollektivt. Det är till dig jag skriver.

    Så, må Allah hålla oss vägleda.

    Jag kan knappt vänta till att sätta igång igen. För jag känner att jag har så himla mycket som jag vill börja dela med mig av till dig.

    Avslutar alltid med dua som alltid, dua is everything!

    Må Allah vara nöjd med oss!